Det förekommer cookies på alicestenlof.com. Genom att fortsätta läsa på alicestenlof.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

17:47 | May 28, 2017

love thoughts

Var precis och lämnade av denna killen som skulle ta tåget tillbaka hem till Gbg. Hur är det möjligt att tre dagar kan gå så snabbt? Fattar ingenting.

Det är galet hur mycket av ett behov jag har av honom. Hela min själ blir lugn när han är här och jag kan liksom andas på riktigt. Jag sa det till honom idag, att ingen har någonsin träffat oss som dom personerna när vi bara är vi. När vi får vara hur töntiga och klängiga vi bara vill utan några sociala regler. Min allra bästa vän på hela jorden. Det känns inte som att någon kommer lära känna mig på riktigt någonsin när jag tänker på sättet han verkligen känner mig.

Jag slås av och förundras och chockeras över att vi har varit jättekära i 3 och ett halvt år (!!!). Vem är ens det? Hur kan vi inte ha tröttnat? HUR kan inte han ha tröttnat? Shit asså.

Jag har som vanligt haft världens bästa dagar med denna killen och oj vad jag längtar efter att få dela hem med honom igen. Jag längtar efter att komma hem till honom varje kväll och jag längtar efter att vakna bredvid honom varje morgon.

// I was just away to drop this dude off at the train station. How is it even possible that three days can go by so quick? I don’t get it.

It’s crazy how much I need this man in my life. My soul gets calm by his presence and It’s like I can finally breath again. I told him earlier today, that no one has ever met the person we are when we are just us two together. When we get to be how goofy and clingy as we please with no social rules. My best friend in the whole wide world. It feels as though no one will ever know me for real when I think of the way he truly knows me inside out.

I’m amazed by how we managed to be just as madly in love with each other for 3 and a half years (!!!). Who even is that? How can we not have gotten tired of each other? HOW can he not have gotten sick of me yet? Crazy.

I’ve had the best days with this guy per usual and I long for when we get to share a home with him again. I miss coming home to him every night and waking up next to him every morning.

4 kommentarer



13:53 | May 3, 2017

8 sätt som får mitt distansförhållande att fungera

– Berätta om smågrejerna

När man har distans så går man miste om många av de intrycken och händelser som sker under dagarna som går. Vissa större andra mindre. Ibland kan det vara minst lika viktigt med de små intrycken av ens vardag för att man ska hänga med i varandras liv så mycket som möjligt, trots distansen.

– Små gester

Det är viktigt att tänka på att små gester kan ha så viktig påverkan i ens förhållande. Göra små romantiska gester för att påminna den man är i relation med om hur viktig den är i ditt liv. Överraska med blombud spontant, skicka en kärleksförklaring eller ett fint minne ni har tillsammans.

– Hälsa på

Såklart har man ett behov av närhet av en människa man älskar. Därför får man lägga upp ett sätt som funkar för båda att kunna hälsa på varandra då och då. Distans kan vara olika långt bort men ingen vill vara utan den man är kär i för länge utan att ha ett mål och något att längta till.

– Se vikten av saknad

Det är fint att man tycker om någon så mycket att när man är utan den saknar man ihjäl. Försök stanna upp i saknaden och påminn dig själv om hur fint det är att du har någon som du tycker om så mycket att det gör ont att vara ifrån. Alla har inte den lyxen att få uppleva de starka känslorna. Kärlek är fint och saknad är ofta en del av den.

– Ha mål

Oftast är inte distansen permanent. Någon kanske är iväg och reser, pluggar eller etablerar sig någonstans en bit bort. Denna punkten har mycket att göra med den punkten där man hälsar på. Se till att sätta upp mål där man köttar i det man gör fram till belöningen. Belöningen är i detta fall att få träffa varandra. Ha tydliga mål för att göra det tydligt om varför distansen just nu är värt det.

– Var ärlig

Om det är någonting du grämer dig över i förhållandet eller någonting som inte känns helt rätt – var då öppen och ärlig om det. Det är ibland svårt att tolka någon annans känslor och tankar över telefon och är därför väldigt viktigt att kommunikationen är rak och ärlig. Säg vad du känner, tycker och tänker och var ärlig.

– Fokusera på DIG

All distans gör också att du får tid över till att 100% fokusera på dig själv. Använd den tiden och gör något bra utav det. Lär känna nya vänner, ta tag i gamla vänskaper, träna, jobba, plugga. Ta upp gamla intressen och testa på nya hobbys. Fokusera på dig själv och det som får dig att må bra.

– Peppa varandra

Ibland är det lätt att vara inne i sin egen bubbla när det är mycket som cirkulerar runt i livet. Det är viktigt att man är lyhörd och stöttande gentemot sin partner så att den känner det stöd den behöver. Om personen ringer och vill prata om något ska du lyssna och vara peppande i samtalet. Visa personen du älskar att trots avståndet så finns du alltid där och tror på att ni löser det tillsammans.

3 kommentarer



14:56 | April 17, 2017

textsamlingar

Det var ett tag sedan jag skrev en samlad text här på bloggen. Grävde lite i mitt bloggarkiv och hittade lite texter som ni kan läsa här ovan. Jag tycker verkligen om att skriva men det var längesen jag tog mig tid till det nu. Det är onekligen lättare att skriva ner tankar när man mår dåligt. Livet är lite för härligt och spännande just nu för att jag ska kunna fokusera. Jag ska försöka fånga de stunder när inspirationen kommer till mig bättre nu framöver. Hade ni velat ha fler av mina texter publicerade här på bloggen? Fler utvecklade tankar?

Nu sitter jag i soffan med datorn i knät. Philip har åkt hem till Göteborg och jag sippar på min kopp kaffe. Jag har verkligen haft en så mysig helg med honom och jag är så tacksam för det. Jag och Klara tänkte bjuda över lite tjejkompisar till lägenheten på middag och tjejkväll. Ser så fram emot det.

2 kommentarer



20:20 | March 15, 2017

På ålderns höst

Här på hotellet bor jag, mamma, några tyskar och en drös pensionerade par. Jag har inte alls någonting emot det, tvärtom. Jag ser att de tycker hemskt mycket om varandra även på ålderns höst och det gör mig varm inombords. Jag ser hur de tar varandra i handen, kysser lätt på kinden och promenerar bort mot stranden med badskor på fötterna och handduken över axeln.

Jag visualiserar mig och Philip några år framöver och kommer på hur gott han doftar i nacken när han fått lite sol på den. Han doftar varmt och tryggt och samtidigt farligt beroendeframkallande. Jag tycker om att vila mitt ansikte i hans nacke.

Jag vill också ta hans hand, med badskor på fötterna och kyssa hans åldrade kind.

Jag ser framför mig hur vi i den åldern börjar uppskatta det lilla. På ett sätt jag vet att jag inte gör idag. Ständigt på jakt efter nytt och spännande.

Men vid den åldern har vi hunnit med allting och vi har varandra att luta tillbaka med.

Vi går upp tidigt på morgonen för att hinna dricka minst två koppar kaffe innan dagen börjar. Vi småpratar med några andra hotellgäster på bordet bredvid.

Jag ser honom prata med andra och jag blir fortfarande lika mallig över att han är min.

Han som hållit min han sedan början av äventyret och som än idag väljer min hand.

Han som varit med om allt det roliga men också tröstat när det varit svårt.

Jag ser framför mig hur han grämer sig över att jag aldrig plockar upp min blöta handduk från golvet och jag stör mig på att hans kyssar smakar snus.

Jag är de rynkiga av oss. Han blir alltid mycket brunare än jag, hur mycket han än smörjer in sig i solkräm, det är sen gammalt.

Oj, vad jag längtar efter att få åldras tillsammans med honom.

3 kommentarer




16:55 | March 12, 2017

Min son & seperationsångest

Jag.dör.

Den här dagen tog en tvärvändning känslomässigt. Som sagt åker jag med min mamma utomlands nästa vecka och veckan efter det flyttar jag upp till Stockholm på riktigt. Jag känner hur ångesten kommer ikapp och jag drar mig för att packa ihop och ur mina grejer ur lägenheten. Jag förstår att det ska kännas läskigt men seperationsångesten kommer verkligen ifatt mig. Hittade dessa valpbilder på Hugo och blir alldeles gråtig. Han bor hemma hos mina föräldrar och nu när jag flyttar kommer det bli väldigt mycket svårare att åka och träffa honom som jag vill. Ni som har hund vet antagligen själva känslan och mitt hjärta värker. Oj vad jag kommer sakna min lilla kille.

5 kommentarer