Det förekommer cookies på alicestenlof.com. Genom att fortsätta läsa på alicestenlof.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

14:01 | March 8, 2018

WMN

Idag är det Internationella kvinnodagen!

Idag uppmärksammar vi den ojämställdhet mellan män och kvinnor som fortfarande är ett faktum runt om i hela världen. En dag då vi hyllar alla kvinnor omkring oss som varje dag kämpar med att få sin röst hörd, tar sin plats och inte backar. Vi har en lång bit kvar innan vi når vårt mål och just därför är den här dagen så jäkla viktig!

Vi kvinnor håller på att ändra världen, tillsammans. Det är så jäkla fett att få se kvinnor backa och stötta varandra i en värld där vår plats inte alltid är lika självklar. Jag är så oerhört tacksam över de kvinnor jag fått inspireras av varje dag och under hela min uppväxt. Utan dem hade jag inte varit där jag är idag.

Precis som egentligen alla andra dagar på året så är detta vår dag. Jag tycker att vi ska använda denna dag till att hylla varandra till skyarna. Tala högt om när du blir inspirerad av en medsyster och låt alla få höra när du tycker att hon gjort någonting bra. Det är dags att börja ta varandras ryggar varje dag på året!

“Empowered women empower women”.

12 kommentarer



15:28 | February 14, 2018

Sätta ord på kärlek

Till han som får mig att längta till varje kväll då jag ska få somna i den tryggaste famnen jag vet.

Kärlek är så speciellt. Så okontrollerbart och häftigt att få känna.

Från en dag till en annan plötsligt inte kunna sluta tänka, längta och sakna en annan person man precis mött. Timmarna som går åt till att formulera meningar man vill ska tolkas rätt. Hur viktigt det är att inte vara för på men samtidigt inte svår.
Till den dag då det plötsligt är för självklart för att behöva funderas över. Så jävla självklara ihop.

Fyra år senare och mer självklara än någonsin.

Jag är så tacksam för människan vars famn jag får somna i varje kväll. Han som ser till att jag tar hand om mig själv, för att jag är det viktigaste han har. Han som ser direkt i min blick när jag behöver gråta i hans varma grepp och han som inte släpper taget förrän tårarna torkat och hjärtat slutat värka.

I fyra år har han fått mig att känna mig som den vackraste flickan på denna jord.

Hans sätt att se på mig när jag nyvaket häller upp söndagmorgonens första kaffekopp. Hans händer som greppar tag om min midja när jag står och lagar mat. Hans hand på mitt lår när vi åker bil och hans leende som drar sig över hela ansiktet när jag ohejdat skrattar åt mina egna tråkiga skämt.

Men framförallt, så har han i fyra år fått mig att känna mig att känna mig som den friaste tjejen i världen.

Fri till att våga jaga mina drömmar, resa till nya platser, träffa nya människor och flytta till annan ort. Helt utan att agera själviskt en enda gång. I fyra år har han gett mig möjligheten och friheten till att få växa som kvinna och det är jag så tacksam över. Tacksam över hur kravlöst och ovillkorligt han varje dag väljer att vara med mig och älska mig.

Den kärlek vi delar är någonting väldigt speciellt.

För evigt din,

A.

29 kommentarer



10:21 | January 24, 2018

Hur tjänar man pengar på sin blogg?

Detta har flera bloggare skrivit om innan men det känns fortfarande inte som att det riktigt nått fram till folk. Att blogga är ett erkänt yrke i min värld men det känns som att många ännu inte “accepterat” det och blir lika chockade varje gång någon påstår sig leva på sin blogg. Hur tjänar man pengar på att driva en blogg?

Genom att skapa ett engagemang och intresse hos flera läsare har man extremt stor möjlighet till att påverka och influera dem. Det intresserar många företag att marknadsföra sig genom sociala medier istället för gammelmedia så som tv, tidning och radio. Detta gör att ett företag lättare kan rikta in sig på en specifik målgrupp samt att reklamen har en betydligt större effekt genom rätt profil.

Samarbeten:

Ett företag har en specifik budget som de betalar för att den som bloggar skall skriva om deras produkt/tjänst. Den budgeten ser olika ut beroende på företag, profil och omfattningen på kampanjen. Ett företag kan tex önska att profilen håller ett event, skriver ett blogginlägg samt en instagrambild.

Affiliatelänkar:

Som ni säkert sett på många bloggar innan så använder många som bloggar sig av betallänkar (affiliatelänkar). Det innebär att man genom en mellanhand (affiliatenätverkt) får provision på de läsare som köper/klickar sig in på produkter man tipsar om. Olika nätverk jobbar med olika mycket provision.

Reklambanners:

Olika portaler jobbar på olika sätt, men det vanligaste är att man får en klickersättning på den reklam som portalen har på ens blogg. Här på nouw kan alla tjäna en liten slant på att blogga bara genom att folk klickar sig in. Jobbar man inte med klickersättning som brukar ligga på några ören, så kan man ha ett avtal där man istället för en månadslön, som alltid kan se olika ut.

Sammanfattningsvis så jobbar de som driver blogg med marknadsföring genom sina sociala kanaler. Influencer marketing är relativt nytt sätt att jobba på för företag men oerhört effektivt om man det görs på rätt sätt. Jag hoppas och tror att majoriteten av de som gör reklam genom sina medier verkligen kan stå bakom och rekommendera produkten/eller tjänsten.

Hoppas detta gav er som inte hade någon koll på detta sedan tidigare mer koll på hur det går till 🙂
Tycker för övrigt att det är så fett att så många framförallt unga kvinnor vågar ta plats, vara egenföretagare och tjäna stora pengar på sina bloggar utan att ursäkta sig för det. Heja!

Kommentera om det är någonting ni undrar över eller vill ha tips och hjälp med så ska jag göra mitt bästa för att besvara era funderingar 🙂

22 kommentarer



14:30 | January 5, 2018

Fredagsfilosofi

Jag är verkligen tom på inspiration idag.

Det känns inte som att standardinläggen alls är intressanta just idag och jag känner inte för att tipsa om snygga grejer, skriva om min dag eller sätta ihop ett inspirerande kollage.
Jag saknar att skriva av mig så som förut, när jag hade tid över till att reflektera kring min plats på jorden. Jag skrev väldigt mycket förr. Jag skrev om mina olika identitetskriser, min känsla av press kring att se ut på ett visst sätt, vilken ångest jag hade över karriär och hur sugig min skolgång egentligen var.
Sådana saker öppnade jag upp mig om för att jag egentligen älskar att skriva och att jag mår så bra av att göra det. Ju fler som kikar in här ju läskigare blir det att blotta sig på det viset.
Det är läskigare att ge folk negativt laddad information om en själv som de sedan skulle kunna använda sig utav för att riva upp gamla sår. Däremot vill jag ta upp skrivandet igen där jag ventilerar här, precis som förr. Detta är ju som en öppen dagbok för mig och jag märker hur pressen av att skriva det jag tror ni vill läsa gör att jag flyter ifrån grundsyftet till varför jag alls startade min blogg.
Det är fantastiskt att få vara kreativ, ha vissa ytliga intressen och kunna utveckla och arbeta med det. Däremot vill jag särskilja mina ytliga intressen från mig som person. Jag vet inget bättre sätt att göra det på än i text.

Efter att detta slog mig och innan jag började knappa på tangenterna frågade jag mig själv; Hur mår jag egentligen?

Senast jag skrev av mig var väll egentligen när jag var alldeles nyinflyttad till Stockholm. En rörig och ångestladdad period i mitt liv där väldigt få om ens några pusselbitar alls hade fallit på plats.
Nu sitter jag här, tio månader senare och inser hur mycket som faktiskt har hänt utan att jag satt mig själv ner och reflekterat över det. Jag pratar i förra poddavsnittet om hur jag detta året blivit en väldigt mycket mindre blyg person. Jag har gått från att avsky sociala sammanhang till att älska att träffa nya människor. Jag känner att jag vågar saker idag jag bara för något år sedan aldrig hade vågat drömma om. Det är med ett leende på läpparna jag inser det.

Jag mår bra idag. Jag är lycklig i mitt förhållande, mitt arbete är inspirerande och jag mår fysiskt bra.
Trots detta faller jag tillbaka i tankarna om vart jag är på väg. Jag undrar om det är självklart för någon? Vad man vill bli och göra med sitt liv?

Någonting som jag funderat över är det faktum att folk definierar varandra utifrån deras yrken. När jag träffar en ny person (oftast övre medelålders) så frågar de nästan direkt “så, vad gör du då?”, nästan tidigare än de frågar mig vad mitt namn är. Som att mitt yrke beskriver mig som hela min person och därefter har personen som frågat en färdig definition av mig.
Jag kom på mig själv med att tidigare alltid försvara mig själv med den frågan genom att tala om hur ung jag är. “Jag är bara 20 så det är okej att jag inte vet vad jag vill jobba med i livet, än.”
Känner jag mig själv rätt så kommer jag ha stunder genom hela mitt liv där jag ifrågasätter mig själv och mina livsval oavsett om jag är 20 eller 55.
Ska det jag gör i yrket behöva definiera mig för resten av mitt liv? Inte konstigt att unga likt jag själv upplever denna ständiga ångest över karriär, när frågan om vem de är egentligen baseras på vad de jobbar med.

En osammanhängande eftermiddagstanke såhär fredag den femte.
Grattis till min storebror som fyller år idag förresten!

Trevlig helg på er <3

9 kommentarer




19:52 | January 4, 2018

Some pics from NYE & Let’s talk feminism

BabyB <3

Matilda och jag <3

Nyårskyssar <3 (vet inte vilka detta är men tycker bilden är fin hehe)

Philip och jag fick slagga hos Matilda och hennes pojkvän nyårsnatten <3

Bästa Charlie som anordnade festen hemma hos sig och Fabian som fotat alla bilder 🙂

Några fler bilder från nyårsnatten som var tagna av Fabian!

Dagen rätade upp sig ändå efter några tårar. Fick mött upp tjejerna och betade av ett köttigt cirkelpass vilket var så skönt i efterhand. Vet att jag skrivit detta innan men jag har fått sådan otrolig kärlek till att träna på detta sättet. Känner hur jag äntligen hittat en balans i att träna för att jag vill och för att jag mår bra och inte för att bevisa mig eller någon annan något.
Nu är jag tillbaka hemma och har lagat en krämig pasta till mig och Philip som jag ska avnjuta innan jag hoppar in i duschen.
Känns på något sätt dumt av mig att inte nämna något här om all kritik som riktas mot Bianca efter veckans podd-avsnitt där vi berör ämnet feminism.

Till att börja är feminism enklast uttryckt byggt på tre insikter.
1. Män och kvinnor är l
ika mycket värda och borde ha samma förutsättningar/rättighter.
2. Det är inte så idag.
3. Jag vill förändra det.

I princip alla kvinnor har erfarenheter av den mansdominerande samhällsstrukturen. Jag har därför svårt att se hur inte alla kvinnor är feminister, medvetet eller omedvetet. Däremot, att koppla den erfarenheten till en analys, och kalla sig själv feminist är en resa som långt ifrån alla kvinnor har gjort.

Om man pratar om systerskap så tycker jag den absolut första och viktigaste saken att göra är att sprida insikten om att dagens samhälle styrs och utformas av män, och att stötta kvinnor (och män) att komma till insikt om detta. Feminismen bygger på en förståelse om att det finns strukturer i samhället. Strukturer som är mäktigare än enskilda individer. Alla kvinnor lider alltså under den här förtryckande strukturen, oavsett om du heter Bianca Ingrosso eller är en anonym och hatkomenterande ”feminist” på instagram.

Att då skuldbelägga en enskild individ för att hon inte har en fulländad insikt om det förtryck hon också får utstå blir ett väldigt konstigt tillvägagångssätt. Istället för att utöva systerskap, backa andra kvinnor och lägga skulden där den ska ligga (på patriarkatet), så skyller man på offret för att hon inte är tillräckligt medveten om vem som är förövaren.

Vem är er feminism till för? Är det till för att ni själva ska kunna känna er smarta, eller är den till för att faktiskt stärka systerskapet och ena fler kring att våga och vilja bli feminister?

I den här lilla stormen har jag fått en del kommentarer från folk som menar att det var bra att jag ”satte Bianca på plats”. Tack men nej tack, jag behöver inte ert stöd, jag står för mina egna åsikter – och backar alla feminister, de som själva redan erkänner att de är det, och de som ännu inte har kommit till insikt.

Jag vet att jag är mer insatt än Bianca i just detta ämnet, vilket gör att jag förstått att hatet som riktas mot män syftar på män i grupp och inte enskilda individer.
Bianca, som inte är vidare påläst i ämnet, reflekterar över just detta högt i podden utan att ha tagit del av debatten bakom.
Hon har precis som många andra mycket att lära om feminism, utan att hennes värderingar om allas lika värde ifrågasätts. För mig är det viktigt att det utrymmet finns, att man öppnar upp debatten så att folk vågar fråga och lära sig mer. Det känns fel att många, istället för att undervisa och upplysa, kastar sten för att någon uttrycker sig oupplyst. Jag visste i detta samtal ni fick ta del av att Bianca ÄR feminist genom hennes värderingar och handlingar, vilket jag även formulerar i podden under samtalets gång och som även hon bekräftar.

Alla formulerar sig klumpigt ibland och att vara i strålkastarljuset och göra det, är verkligen inte lätt. Så känner ni att ni vill upplysa Bianca i hennes funderingar inom feminism, gör det då på ett värdigt sätt. På det sättet vinner alla på att detta diskuteras, eftersom det är ett så viktigt ämne. Puss!

25 kommentarer