Det förekommer cookies på alicestenlof.com. Genom att fortsätta läsa på alicestenlof.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

20:33 | November 5, 2019

Vart tog jag vägen?

Hej hörrni!

Ledsen att det dröjt så jäkla länge för mig att ta tummen ur och uppdatera bloggen. Även innan senaste inlägget var det flera av er som märkte att tidsintervallerna mellan de nya inläggen blev längre och längre. Jag har funderat lite på varför det blivit så och kommit fram till att det nog är för att jag på riktigt inte orkat vara så personlig det senaste. Det skulle innebära att jag skulle behöva vara helt ärlig med er om att jag inte mått så bra, och jag har nog inte riktigt orkat dela med mig av det denna gång. Inte för att ni kräver det av mig egentligen, utan mest för att jag vet att det är på den här plattformen jag tidigare varit som mest öppen i mina texter. Jag vet att många av er saknat den tiden då ni fick läsa om de lite mer filosofiska tankarna jag hade. Ni vet – när jag försökt lista ut den egentliga meningen med varför vi alla är på denna jord osv.

Jag har egentligen sedan jag åkt hem från New York brottats med sorg, mycket ångest och ängslighet. Det har varit jobbigare än någonsin att bo långt från min familj. Jag har liksom inte kunnat känna något slags pirr i kroppen i något av de projekt jag jobbar med trots att jag vet att det är något jag egentligen – om jag varit på en bättre plats – hade tjutit av glädje över. Jag har haft en period där jag inte velat gå utanför min lägenhet. Möten har jag bokat av eller tagit via telefon och vänner har jag inte orkat träffa. Jag har varje helg antingen stängt in mig i min lägenhet under en filt i soffan eller flytt hem till min familj i Göteborg. Allt för att slippa träffa människor. Det enda jag på riktigt känt glädje över har varit den stund jag fått med Philip när han kommit hem från sina sena hockeyträningar och vi ätit middag tillsammans. Allt annat har känt oväsentligt och grått.

Jag har låtit mig få en period där jag sluppit prata om hur jag mår. Jobbat på som vanligt och stängt in mig på helgerna. Det har varit lite av en flykt att helt slippa prata känslor när jag istället totalt grottat ner mig i mina vänners olika draman. Jag kommer på mig själv borsta bort deras frågor om hur jag egentligen mår för att därefter helt och hållet leka psykolog för dom. Det har ändå varit skönt, på något sätt. Tills det inte gick att låtsas så mycket mer.

Det var en dag här om veckan där det var som att jag var en tickande bomb hela dagen. Som en tank som var överfylld av känslor som inte fått lättats på under en lite för lång tid. När jag den kvällen kom hem från jobbet och satt ensam i min lägenhet brast det totalt för mig. Jag hade bett er om fin musik för en ledsen själ och era otroliga låttips hjälpte på så många sätt – det och mitt glas rödvin. Jag grät i timmar den kvällen. Det gick liksom inte att hålla tillbaka. Jag grät men ville inte prata om det. Jag grät mig själv till sömns. Det.var.så.skönt.

Nu såhär några veckor efter och den gråa dimman lättat från min vardag kan jag äntligen säga att jag känner lite pirr igen. Jag skrattar med min pojkvän, vill komma utanför lägenheten och träffa vänner och längtar efter att få dela med mig av de projekt jag jobbar på till er. Jag har saknat att prata med er och jag tror att jag för min egen skull, behövde få vara ärlig med er om detta.

Jag tänker att jag successivt vill komma tillbaka till bloggen igen. Lite för mig egen skull, för jag mår bra av att få prata med er. Ni är så kloka och förstående och det känns många gånger som att vi är asnära polare allihopa och när vi inte snackat på ett tag så saknar jag er. Vi hörs snart igen <3

 

22 kommentarer



17:35 | July 22, 2019

Sortera tankarna

2019.07.04

Vet vi vad som suger? Ni är så många som lämnar fina kommentarer och massa kärlek men den senaste tiden tycks jag bara kunna läsa de kommentarer som gör ont i magen. Jag vill inte skriva ett inlägg om att taskiga kommentarer gör ont i hjärtat att läsa för det förstår ni alla redan och det är väll lite priset man får ta när man lämnar poster öppet för alla att kommentera, tyvärr. Men ni ska veta att ibland är min hjärna värre än de taskigaste kommentarer som berättar för mig om allt som är fel med mig. Jag går liksom sönder lite varje gång någon annan bekräftar vad jag redan tänkt om mig själv. 

Jag har funderat på det här med sociala medier de senaste dagarna, varför jag fortsätter hålla på. Jag känner mig oerhört dränerad på energi och lite som en slagsäck för alla troll som inte har något bättre för sig. Ibland får jag en varm kram ifrån någon av er som följer mig, som säger så snälla saker att det knappt går att ta in. Ibland får jag höra om gamla bekanta som fortsätter skitsnacket om mig. Ibland är jag så stolt över mig själv och oftare ifrågasätter jag precis allting jag håller på med. Det finns bara högt och lågt i det här, helt utan en plats av lagom.

Jag startade min blogg efter att jag slutade gymnasiet och bodde hemma hos mina föräldrar i Göteborg. Jag skrev om hur jag kände mig så otroligt vilse i vem jag var, ville bli och vart jag var påväg. Sedan så hände livet och nu sitter jag här med en egen lägenhet i storstaden, fantastisk pojkvän, är min egen chef med världens bästa kollegor och funderar över precis samma frågor. Vart är jag påväg och varför ska jag dit? Varför känns alla platser så långt bort så mycket lyckligare än den jag är i precis just nu? Vad är det jag jagar? Jag vill inte vara den som skyndar genom livet – det är ju det enda jag kommer att få leva.

 

Jag hittade denna anteckningen jag skrev ner för några veckor sedan. När jag var kvar i Stockholm och hade ångest över precis varenda liten tanke som slog mig. Jag märker nu vilket behov jag var utav distans till saker, människor och känslor, för att liksom förstå vad jag saknar och uppskattar när det inte längre är rakt framför mig. Jag jämförde mig med det jag inte hade och det jag ännu inte presterat istället för att klappa mig själv på axeln över det jag har att vara stolt över. Sommaren för mig kan lätt bli en tid då jag gräver ner mig i tankar som bara gör mig ont istället för att må så bra som “alla andra” ser ut att göra när jag scrollar igenom flödet på instagram. Jag kom bort från dom tankarna tillslut och kan ärligt säga att denna sommaren tar hand om mig. Jag skrattar högt, sover länge, badar mycket och pussas likaså. Mina sociala medier har fått vila och jag kom bort från Stockholm. Vi behöver natur mycket mer än vad vi tror för vårt psykiska välmående tror jag. Natur och hundgos <3

 

4 kommentarer



13:06 | January 14, 2019

Jobba hos Alice Stenlöf AB – Projektledande assistent

Nu är det dags för mig att utöka mitt bolag! Nytt år och jag vill lägga in en högre växel. Jag behöver därför hitta min högra hand som hjälper mig att göra detta möjligt!

Är du personen jag söker?

Om tjänsten:

Mitt jobb är väldigt varierat och du behöver därför vara en person som är väldigt flexibel och älska att jobba! Det inkluderar allt ifrån helgtimmar, följa med på resor och event till flera timmar framför datorn. Du kommer mer eller mindre att projektleda mitt liv och strukturera upp mitt schema. Enligt mig ett av de roligaste jobben! Jag behöver kunna lita till 100% på att du är noggrann och att ditt intresse ligger i att tillsammans med mig utveckla mitt varumärke. Du behöver vara duktig på att tänka utanför boxen och komma med egna idéer. Du behöver ett öga för det kreativa i text, foto och mode. Du behöver dessutom bo i Stockholm.

Jag ser helst att du som söker vill arbeta heltid men jag är flexibel och kan tänka mig diskutera deltid. Tjänsten är en tillsvidareanställning som inleds med en provanställning på tre månader.

Arbetsuppgifter:

– Fota och filma samt redigering av foto och film.

– Svara på mail

– Sätta schema

– Prisförhandla och projektleda samarbeten

– Ta emot och selektera samarbetsförfrågningar

– Korrläsa blogginlägg

– Närvara på möten och plåtningar

– Boka resor

– Hålla ordning på fakturor

– Beställa kläder, skor och accessoarer

– Besöka presskontor

Önskad erfarenhet:

Bildredigering – Lightroom/Photoshop
Videoredigeringsprogram
Projektledning

Eftersom du blir en person jag kommer att jobba väldigt tätt tillsammans med så är det viktigt att vi har en bra personkemi. Jag kommer att följa min magkänsla så en bra personlighet med sunda värderingar och positiv energi är viktig. Du kommer garanterat ha kul på jobbet med många bollar i luften och jag behöver kunna lita på att du är självständig och inte slarvar!

För att söka jobbet:

Maila in till [email protected] och märkt din ansökan med “ansökan”. Skriv en kortfattad motivering till varför du är den rätta för jobbet. Dela med dig av tidigare erfarenheter, varför just du passar för jobbet samt en bild på dig. Har du instagram/blogg så får du gärna länka den. Skicka gärna också med eventuella referenser som du vill hänvisa till.

Jag är sjukt taggad på att träffa dig!!!

20 kommentarer



10:23 | October 2, 2018

“… också kom livet ikapp”

“… också kom livet ikapp och påminde om att det aldrig får vara för bra. Som att det finns en gräns på hur lycklig en människa får vara.” Var biltexten under min instagrambild igår.

Jag hade en bra dag igår. Jag var tacksam över att saker kändes roliga och att det var spännande med många bollar i luften, både privat och jobb. När jag kom hem på kvällen och det hunnit bli mörkt ute kände jag hur luften gick ur mig totalt. Det var som att all energi som jag försökt hålla inom mig pyste ur varenda del av min kropp och jag bröt ihop totalt.

Den där bubblan jag pratat om, som bara varit fylld med lycka sprack totalt och det som fanns kvar av mig var en utmattad själ. Jag ska vara väldigt ärlig med er här nu tänkte jag. Inte för att det inte känns utlämnande eller läskigt utan mest för att jag vill vara ärlig mot er. För att jag vill dela med mig av den sidan som inte känns enkel och problemfri.

I Mars månad började hela jakten på en egen lägenhet. Efter flertalet visningar och förlorade budgivningar köpte jag äntligen min allra första lägenhet tillsammans med min pojkvän. Vi var på lyckomoln men det fanns ännu ingen tid för att slå sig till ro. Vi bestämde oss för att renovera hela lägenheten, mest för att den var riktigt sunkig när vi köpte den. Det luktade rök från att de som bott där tidigare rökte inne och det var tydligt att lägenheten inte alls blivit omhändertagen som den borde.

Antalet beslut som tagits, stress som byggts upp och pengar som investerats i hela detta äventyret tar så otroligt mycket energi. Jag tycker inte synd om mig själv för att jag tycker att det är KUL, men jag vill vara konstatera det. Saker blir fel på vägen och justeringar måste göras och det hela tar alltid längre tid än man förväntat sig. Jag fick ju höra det av alla andra innan vi satte igång med renoveringen.

Vi bor nu alltså i en lägenhet som håller på att monteras upp kök i. Vi har levt utan kök i nästan en månad och det är en jäkla utmaning ska ni veta. Det är aldrig att jag får chansen att “komma hem” och ladda batterierna utan istället bor jag mer som i en skolåda med toalett och säng. Jag är så otroligt beroende av det där stället som jag kan samla energi på igen. Min egna frizon.

När jag kom hem från jobbet igår och var taggad på att få se resultatet av hur köket blivit kom jag istället hem till att hantverkarna helt missuppfattat en justering och det hade blivit helt fel. Brist på kommunikation och förståelse och jag tappade det helt. Jag orkade inte känslan av att det skulle ta ännu längre tid att bli klar med allting och jag orkade inte känslan av att sitta på nålar för att inget ska bli fel. Det blir väll antagligen så när jag lägger så mycket pengar på någonting som är viktigt för mig.

Jag fick en panikattack av för mycket oro, intryck och stress som kraschlandade i att mitt hem är och varit totalkaos. Det må vara ytligt för att det finns värre problem i världen än min lägenhetssituation, jag vet det så ni kan bespara mig dom kommentarerna. Men det är min verklighet och det är påfrestande på riktigt.

Det kommer att bli bra tillslut och jag har världens mest fantastiska pojkvän som finns där för mig, alltid. Hans kramar och trygga ord räddar mig när allt känns hopplöst… Tack livet för Philip!

65 kommentarer




08:19 | August 7, 2018

6 anledningar till varför jag längtar till hösten

Hittade osedda bilder från Island från när vi käkade middag i Reykjavik. Ser ni hur vackert det? All natur är så fascinerande vackert precis överallt. Det var typ 9 grader kallt med riktig höstkyla i luften så en stickad tröja var ett måste. Det fick mig att verkligen längta efter hösten och därtill. Jag vet att det kan vara störande för vissa att jag går runt och längtar efter kallare tider istället för att njuta av sommaren som är nu. Det är bara att hösten för mig symboliserar en sådan nystart som jag längtar efter. Det har alltid varit tiden då man införskaffat sig nytt i garderoben då man växt ur det man har samt dags för nya anteckningsblock och pennor. Jag har som ni kanske vet en fysisk almanacka som jag skriver ner allt jag behöver minnas i, så jag är en riktig sucker för sånt.

Tänkte stapla upp vad det är jag längtar till som kommer med hösten:

#1 Lägenheten 

Kanske en ganska självklar grej som jag längtar till är att få flytta in i nya lägenheten. Längtar efter att visa er slutresultatet på renoveringen och att få bo in mig för att bestämma all inredning osv. Längtar efter att allt kommer på plats och att vi kan säga hejdå till Täby och lägenheten vi bor i nu för evigt haha. Det ska bli så himla skönt att bo så nära stan att en uberresa inte kostar skjortan om jag vill hem de sena kvällarna. Det känns som att jag och Philip flyttar ihop på riktigt eller på nytt denna gången? Som ett nästa steg, som att lägenheten är vårt lilla kärleksbarn.

#2 Träning

Något som varit ett stort problem med att bo såhär långt bort från stan är att det har varit så enkelt att hitta på nya ursäkter till varför jag inte måste åka in till stan för att gå till gymmet. Jag behöver kunna boka in mig på pass/gruppträning de lata dagarna för att veta att det blir gjort och det senaste året har jag varit dålig på det då det tar så mycket tid/planering av min vardag. Nu i nya lägenheten har jag närmaste SATS 4 minuter bort med cykel vilket ska bli så jääääkla skönt, jag tror inte ni förstår hur avgörande det är för mig och min träning haha.
Med hösten kommer även uppstart av nästa Fashionablefit bootcamp! tre mornar i veckan är det träning med bästa tjejerna, bästa musiken och favoritHanna. Hon gjorde träning roligt på ett helt nytt sätt för mig. Ni kan alla er anmäla er för att gå men [email protected] för mer info!

#3 Umgås med vänner

Efter sommaren och att all tid spenderats på västkusten så längtar jag efter att få umgås med mina vänner igen. Känns som vi haft distansförhållande hela sommaren och det ger mig fjärilar i magen att jag ska få träffa dom igen nu till helgen och way out west. Jag längtar till att kunna dricka kaffe på stan med filtar och stickade tröjor, jag längtar efter att kunna bjuda hem dom alla på mid
dag i min nya fina lägenhet och jag längtar efter att planera in weekends med myskvällar och utgångar. Jag älskar mina vänner!!!!

#4 Jobba

Som sagt så är hösten en nystart för mig. En tid då man steppar upp sitt game efter några veckor av att ha laddat batterierna med D-vitamin och ledighet. Jag är taggad på att starta igång nya projekt, utmana mig själv och skapa material till er. Tror att denna hösten kommer bli så jäkla nice på så många sätt!!
Har ni något önskeprojekt ni hade velat att jag startade igång? Designa? Skriva? Programleda? Let me know!

#5 Mode

Lite av det självklara med hösten är att jag längtar till modet som kommer därtill. Ska jag vara ärlig så är det skönt att veta att så fort lägenheten känns klar så behöver jag inte spara vartenda öre utan kan unna mig ett och annat höstplagg. Stickade tröjor, boots, stora halsdukar, kappor, mörka läppar… Nä jag vill kunna bära detta nu!!!! (fast det får gärna vara sol ett par dagar till…)

Sneakers: slutsålda men liknande HÄR / Jeans: HÄR / Stickad tröja: American Vintage (betallänkar)

#6 Resor

Jag har en resa till New York planerad redan i September vilket jag ser så mycket fram emot. Ni som följt mig ett tag vet att det är min absoluta favoritstad. Jag är så taggad på att planera in massa resor till coola destinationer och tropiska miljöer. Ida och Jennifer (som jag hängde med i helgen) flyttar till Hawaii och pluggar nu i ett halvår så dit vill jag definitivt åka. Det lockar även att åka tillbaka till Bali med Philip och surfa igen. Kanske att det får bli hans julklapp? Ja, jag är fett taggad på att boka in nya resor till hösten!

41 kommentarer