Det förekommer cookies på alicestenlof.com. Genom att fortsätta läsa på alicestenlof.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

20:33 | November 5, 2019

Vart tog jag vägen?

Hej hörrni!

Ledsen att det dröjt så jäkla länge för mig att ta tummen ur och uppdatera bloggen. Även innan senaste inlägget var det flera av er som märkte att tidsintervallerna mellan de nya inläggen blev längre och längre. Jag har funderat lite på varför det blivit så och kommit fram till att det nog är för att jag på riktigt inte orkat vara så personlig det senaste. Det skulle innebära att jag skulle behöva vara helt ärlig med er om att jag inte mått så bra, och jag har nog inte riktigt orkat dela med mig av det denna gång. Inte för att ni kräver det av mig egentligen, utan mest för att jag vet att det är på den här plattformen jag tidigare varit som mest öppen i mina texter. Jag vet att många av er saknat den tiden då ni fick läsa om de lite mer filosofiska tankarna jag hade. Ni vet – när jag försökt lista ut den egentliga meningen med varför vi alla är på denna jord osv.

Jag har egentligen sedan jag åkt hem från New York brottats med sorg, mycket ångest och ängslighet. Det har varit jobbigare än någonsin att bo långt från min familj. Jag har liksom inte kunnat känna något slags pirr i kroppen i något av de projekt jag jobbar med trots att jag vet att det är något jag egentligen – om jag varit på en bättre plats – hade tjutit av glädje över. Jag har haft en period där jag inte velat gå utanför min lägenhet. Möten har jag bokat av eller tagit via telefon och vänner har jag inte orkat träffa. Jag har varje helg antingen stängt in mig i min lägenhet under en filt i soffan eller flytt hem till min familj i Göteborg. Allt för att slippa träffa människor. Det enda jag på riktigt känt glädje över har varit den stund jag fått med Philip när han kommit hem från sina sena hockeyträningar och vi ätit middag tillsammans. Allt annat har känt oväsentligt och grått.

Jag har låtit mig få en period där jag sluppit prata om hur jag mår. Jobbat på som vanligt och stängt in mig på helgerna. Det har varit lite av en flykt att helt slippa prata känslor när jag istället totalt grottat ner mig i mina vänners olika draman. Jag kommer på mig själv borsta bort deras frågor om hur jag egentligen mår för att därefter helt och hållet leka psykolog för dom. Det har ändå varit skönt, på något sätt. Tills det inte gick att låtsas så mycket mer.

Det var en dag här om veckan där det var som att jag var en tickande bomb hela dagen. Som en tank som var överfylld av känslor som inte fått lättats på under en lite för lång tid. När jag den kvällen kom hem från jobbet och satt ensam i min lägenhet brast det totalt för mig. Jag hade bett er om fin musik för en ledsen själ och era otroliga låttips hjälpte på så många sätt – det och mitt glas rödvin. Jag grät i timmar den kvällen. Det gick liksom inte att hålla tillbaka. Jag grät men ville inte prata om det. Jag grät mig själv till sömns. Det.var.så.skönt.

Nu såhär några veckor efter och den gråa dimman lättat från min vardag kan jag äntligen säga att jag känner lite pirr igen. Jag skrattar med min pojkvän, vill komma utanför lägenheten och träffa vänner och längtar efter att få dela med mig av de projekt jag jobbar på till er. Jag har saknat att prata med er och jag tror att jag för min egen skull, behövde få vara ärlig med er om detta.

Jag tänker att jag successivt vill komma tillbaka till bloggen igen. Lite för mig egen skull, för jag mår bra av att få prata med er. Ni är så kloka och förstående och det känns många gånger som att vi är asnära polare allihopa och när vi inte snackat på ett tag så saknar jag er. Vi hörs snart igen <3

 


22 kommentarer



22 kommentarer om “Vart tog jag vägen?”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Har saknat denna Alice som känns glad men ändå djup på något sätt, ärlig liksom. Du är en så fin person, alla borde få ha dig som vän!

    Reply
  • Du är grym Alice. Kör på, bästa du!!!❤️

    Reply
  • Du är fantastisk. Tack för att du berättar. Styrkekramar!!

    Reply
  • så ærlig, så hærlig! Stå på Alice❤️

    Reply
  • Finaste du! All kärlek och styrka till dig❤

    Reply
  • oj gumman, så ledsen att höra att du har haft det så jobbigt, men det låter som du verkligen har gett dej själv tid att verkligen ta hand om dej själv och lyssnat på din kropp och vade den behöver, vilket är grymt!! Jag tror att vi alla brottas med såna här perioder i våra liv… och hösten kan kännas extra jobbig med mörkret! Men en dag i sänder ❤️ Kom ihåg att du aldrig är ensam med det här, dom flesta bär ångest på sina axlar i någon form och det att du talar om det när du väl är redo (vare sej det är offentligt eller privat) tror jag är absolut är det bästa du kan göra för att bearbeta känslorna❤️ Du känner dej bäst själv och fortsätt vara snäll mot dej själv! kram!

    Reply
  • Du är inte skyldig oss en förklaring, du är bara människa. En människa som delar samma behov som oss andra, även om ditt yrke kräver att du skall ”synas” på olika plattformar så har du också ett behov av att vara ensam ibland. Bara få gråta, kolla serier med fördragna gardiner och äta massa gott! ❤️ Du blir då mer genuin mot dig själv och andra!

    Reply
  • Nu kan det bara bli bättre 💗💗

    Reply
  • Nu kan det bara bli bättre! välkommen tillbaka<3
    https://nouw.com/simoneeriksson

    Reply
  • Hoppas du snart mår bättre! Inte lätt att känna så…

    Men kanske mår man bättre om man inte hjälper till o promotar företag (VS) som står för fat-shaming, transfobi och är allmänt racistiska, dvs, de anställer inga mer än vita smala kvinnor. (exempelvis hade du aldrig blivit tillfrågad detta jobbet om du hade varit något av ovanstående 🤷‍♀️) något att tänka på i framtiden kanske? Du som var någon jag gillade att följa har jag precis tappat all respekt för. Tror jag nu ska hålla mig till människor som får mig att må bra med sina samarbeten…. tack för den här tiden 😔

    Reply
  • Kul att höra att du känner dig på bättringsvägen! Ibland mår man bara inte helt 100 och det är helt okej. Kul att ha dig här på bloggen igen<3

    Reply
  • Härligt att du är på väg ur bubblan. Ett litet tips så här i novembers mörker, om du inte redan äter D vitamin så gör det. Full dos för att vi skandinavier ska orka oss ur den mörka dvalan 🙂 Min son som är jämnårig med dig hade en otroligt “trött” period förra hösten. Började äta D vitamin och i år sa jag till direkt i september, börja tugga för att du ska kunna hålla dig vaken till jul. En sådan skillnad på humör, trötthet mm så det är ett enkelt tips bara i all välmening.
    D vitamin som är i olika multi-tabletter räcker inte på lång väg som full dos så köp 100% D vitamin och ta full dos/dygn. Lycka till med alla projekt men glöm inte bort att även vila & återhämta dig från jobb.

    Reply
  • Hoppas du mår bättre igen. Älskar din blogg och dina andra sociala medier, du känns så jordnära till skillnad från de andra influencers och du är ärlig som person, mest mot dig själv vilket är det fina. Har du nyligen varit på la Point? Kan du dela med dig?

    Reply
  • ❤️❤️❤️❤️

    Reply
  • Fina, fina du! Klumpen i halsen är rätt stor nu. Ta hand om dig, vi finns här för dig. Alltid. Kram ♥♥

    Reply
  • Bra att du mar battre! Kanner sa igen dig i mig sjalv.
    Sa kul med VS samarbete. Jag tycker det ar sa bra att de anvander sunda tjejer som dig sjalv i denna kampagn.
    Go girl

    Reply
  • Söta Du, om man dessutom har en pojkvän som är arbetslös, så måste Du ju förstå att Du naturligtvis har påverkats negativt, även utav hans deppiga sinnestillstånd.

    Din arroganta bortskämda lille onödiga “assistent” ha nog inte gjort din & Philips situation ngt bättre…DEN LÖNEN HADE NOG DIN TILLSYNES ALLTID SÅ FINT UPPBACKANDE SAMBO FÖRJÄNAT SÅÅÅ MYCKET BÄTTRE. Kicka det bortskämda f-nskapet och anställ Philippe så länge, men bara tills Du hittar en ny och MOGNARE assistent —> Just do it!

    Reply
  • Haller sa med dig har. Lucas ar ju saaaa arrogant. Men tror inte han ar mer an 16 ar typ? Beter sig sa lojligt hela tiden. Rich privileged kid.

    Reply
  • Rätta mig nu om jag har fel – men är Klara en av de äkta finare vänner som noterat att ngt varit fel och därför fick med deppiga dig till Spanienresan – där det var så uppenbart att NI BÅDA främst behövde vila och ta igen er båda, samt inte längre bara festa på just den semestern…

    Reply
  • Inget illa menat nu men… Kollar dina videos och dina storys på instagram. Snälla snälla kan du sluta upp med att stirra på dig själv i kameran heela tiden när du spelar in t.ex. samarbeten, rabattkoder, tips till folk där ute etc. ?!
    Blir tio gånger mer äkta att titta på om du kollar in i kameralinsen och ”kollar” på dom du faktiskt spelar in videorna till, istället för att kolla på dig själv. bara ett tips till dig 🙂

    Reply
  • Så såå tråkigt med VS samarbetet. Jag fattar att du gör saker för pengar och måste givet is detta. Men det finns ju så så mycket bättre företag att välja? Istället för ett som står för osunda värderingar och ska nu helt plötsligt stå för något selflove som är falskt. Det finns tyvärr INGET som bevis på att dem har ändrat sig. Låt det vara vad det är i så fall, samma gammal smala, vita, osunda och orealistiska företag som säljer underkläder. SNÄLLA lyssna på senaste avsnittet av Podcasten “Det skaver”, det är så bra och OTROLIGT viktigt. Viktigt att vi står upp för viktiga saker, speciellt i den ojämnlika värld vi lever i idag.

    Reply
  • Håller med, Alice – dela gärna dina åsikter. Känns så dumt att du inte tagit upp detta????

    Reply