Det förekommer cookies på alicestenlof.com. Genom att fortsätta läsa på alicestenlof.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

10:45 | July 30, 2018

Vad gör du Alice?

Det var några dagar sedan bloggen uppdaterades nu och här ovan har ni anledningen. Jag har njutit av min semester och fyllts med så mycket kärlek. Jag har blivit alldeles nykär i denna killen, igen och igen och igen. Vi har åkt ut med båten i solnedgången, åkt och badat på klippor, gått och tittat på blodmånen, pussats hundratals gånger, ätit glass, sovit ut, spelat kort, druckit vin, badat, fiskat och pussats lite mer. Ni vet sådär nykär att jag saknar honom när han är borta på toa i en minut.. precis sådär jobbigt kär att jag ibland får ta mig i kragen för att inte han ska tröttna på att jag klänger mig fast runt honom hela tiden. Det var liksom på denna plats allting började mellan oss två och det väcker massa minnen att sitta på bryggkanten med honom bredvid mig. Vår första kyss, hans hand i min promenerandes längs med kullerstensgatorna. Hela huset full med människor och hundar och massa massa kärlek.

Jag tänkte på en grej igår, det här med att ha dåligt samvete för att bloggen står tom. Tanken på att ni skulle tröttna om jag inte uppdaterar med vad som händer jämt och ständigt. Att jag är dålig på mitt jobb och att ni tillslut kommer sluta vilja gå in här.. Men så kom jag på vilka ni faktiskt är som klickar er in här. Ni har aldrig varit dömande gentemot mig. Aldrig gett onödig kritik, negativ energi eller krävt mer av mig än jag kunnat ge. Ni alla är som mina bästa vänner som unnar mig ledig tid och kärlek. Det är så fint och ni är så fina och jag är evigt tacksam för att jag har er, hur klyschigt det än låter.

Nu går jag och Philip in på sista veckan här på västkusten. Troligtvis blir vi kvar på Mollösund där hans familj har sommarstuga i två dagar till innan vi spenderar en natt i Göteborg. Sen är det dags för oss att åka tillbaka till Stockholm, lägenhet och verkligheten i några dagar för att ladda om inför way out west. Ska ni gå?

34 kommentarer



14:12 | July 25, 2018

“The retreat” at Blue Lagoon Iceland

Liknande baddräkt HÄR (betallänk)

Vi bor på ett ställe som heter “The Retreat” vid Blåa lagunen här i Island som är helt magiskt vacker. Det är ett spahotell som sprider ett lugn då alla (förutom vårt sällskap, tyvärr) var helt zen och gick runt tysta. Vi jobbade en hel del igår men fick tid för att njuta av spa och massage. Den massagen var nog den bästa och häftigaste massagen jag någonsin upplevt. Man låg liksom på en madrass i en varm vattenkälla och fick massage i vattnet, med en handduk över kroppen och ögonen. Det är svårt att återberätta utan att kunna visa er men det var sååå nice att flyta omkring tyngdlös samtidigt som en trevlig kvinna knådade axlarna. Ni måste verkligen testa detta om ni får chansen!!

Dessvärre hann vi inte besöka med av Island än hotellet och en restaurang i Reykjavik denna gång men wow vad jag vill tillbaka snart. Tack Foreo och världens bästa gäng för två härliga dagar!!
Nu är jag på flygplatsen i Stockholm och jobbar medan jag väntar på att få boarda planet till Göteborg.
Jag längtar efter min pojkvän nu!!!

Puss & Kram.

40 kommentarer



11:00 | July 24, 2018

#35 Livet blir bättre efter två glas vin

Foto: Fabian Wester

Lyssna på veckans podd HÄR

Ännu ett avsnitt av Alice & Bianca – Har du sagt A får du säga B ligger uppe att lyssna på!

Denna gång ringer vi upp varandra och pratar om jobb som inte går som planerat, om skillnaden mellan göteborg och Stockholm, om sommarprat, hissar och dissar samt att vi självklart hjälper er att svara på några frågor ni mailat in till vår mail [email protected] Glöm inte att lägga ut bilder på när ni lyssnar på podden under hashtagen #aliceochbianca så att vi kan gå in och kika och gilla era bilder 🙂

Nu ska springa iväg och njuta av en massage! Let me know vad ni tyckte om veckans poddavsnitt här nedan!

11 kommentarer



10:45 | July 24, 2018

Bathtub moment

Wow, mitt liv? jag är just nu på Island tillsammans med Foreo på jobb och vi bor på The retreat vid Blue Lagoon som är ett maaagiskt fint spahotell. Var tvungen att nypa mig själv imorse när jag vaknade upp till denna vy. Alla ni som har möjlighet måste ta er hit så ni också får uppleva detta. Jag är så fascinerad över hur natur kan vara så vackert och det faktum att vi har en privat värmekälla bara utanför vårt hotellrum är overkligt.

Imorse åt vi frukost och körde yoga med den gröna mossan som vy och jag blev helt emotionell av hur fint det var. Man blev helt lugn (trots att yoga inte är min grej) och fokuserade på sin andning och tänkte bort alla känslor av stress. Idag ska vi bada i varma källor, få spa och massage hela dagen. Heeeeeejdå vad fantastiskt liv!!

Ps. Jag vloggar härifrån men glömde helt laddare så vi får hålla tummarna att den lever hela dagen. Puss!

15 kommentarer




17:13 | July 22, 2018

Mitt i allt kaos som livet innebär så finns han där och håller mig i handen.

Jag har så många gånger loggat in på bloggen och försökt landa i någon form av text. Försöker formulera vad jag gör, hur jag mår och vad som händer men det går liksom inte. Jag har fått avsmak av hela sociala media livet och känt mig så oinspirerad till precis allting. Jag vill inte fota, trots allt vackert omkring mig. Jag kan inte formulera tankar trots att jag filosoferat en hel del den senaste veckan. Dock så har jag inte befunnit mig i ett lugn precis, utan huset på Mollösund har kryllat med Philips familj, allas respektive, barn, hundar, katter och gäster. Inte direkt det optimala stället att samla sina tankar på. Men det finns en charm i att ha alla där samtidigt. Som ett litet kollektiv där alla umgås nonstop.

Nu är jag, efter en vecka på västkusten, tillbaka i Göteborg och har ätit middag med mamma. Jag ska packa min väska för att åka till Island imorgon för jobb. Helt ärligt så vill jag bara få resan överstökad trots att Island kommer att bli magisk. Jag vill bara spendera min tid vid havet på västkusten tillsammans med Philip. Hittills på denna semestern har jag känt hur otroligt beroende jag är av Philip. Inte på ett sådant där oroväckande sätt, utan mer på ett fantastiskt sätt. Jag saknar honom så fort jag inte är med honom och när jag är med honom så får jag liksom inte nog. Han är så fin och gör mig så trygg och lycklig. Han förstår mig utan att jag behöver förklara vad jag känner och mitt i allt kaos som livet innebär så finns han där och håller mig i handen.

Nu ska jag försöka att fokusera på annat än hur mycket jag saknar honom och reda ut hur de närmaste dagarna ska gå ihop jobbmässigt. Det är dags att jag hittar tillbaka till min inspiration och hoppar ur min bubbla. Jag vill tacka er (klyschigt nog) för att ni är världens bästa, mest förstående och snälla bloggläsare. Så mycket pepp och positiv feedback ni sprider här utan att jag alltid kanske egentligen förtjänar det är helt fantastisk. Önskar jag kunde krama varenda en av er här och nu! Ni är världsbäst.

25 kommentarer