Det förekommer cookies på alicestenlof.com. Genom att fortsätta läsa på alicestenlof.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

14:30 | January 5, 2018

Fredagsfilosofi

Jag är verkligen tom på inspiration idag.

Det känns inte som att standardinläggen alls är intressanta just idag och jag känner inte för att tipsa om snygga grejer, skriva om min dag eller sätta ihop ett inspirerande kollage.
Jag saknar att skriva av mig så som förut, när jag hade tid över till att reflektera kring min plats på jorden. Jag skrev väldigt mycket förr. Jag skrev om mina olika identitetskriser, min känsla av press kring att se ut på ett visst sätt, vilken ångest jag hade över karriär och hur sugig min skolgång egentligen var.
Sådana saker öppnade jag upp mig om för att jag egentligen älskar att skriva och att jag mår så bra av att göra det. Ju fler som kikar in här ju läskigare blir det att blotta sig på det viset.
Det är läskigare att ge folk negativt laddad information om en själv som de sedan skulle kunna använda sig utav för att riva upp gamla sår. Däremot vill jag ta upp skrivandet igen där jag ventilerar här, precis som förr. Detta är ju som en öppen dagbok för mig och jag märker hur pressen av att skriva det jag tror ni vill läsa gör att jag flyter ifrån grundsyftet till varför jag alls startade min blogg.
Det är fantastiskt att få vara kreativ, ha vissa ytliga intressen och kunna utveckla och arbeta med det. Däremot vill jag särskilja mina ytliga intressen från mig som person. Jag vet inget bättre sätt att göra det på än i text.

Efter att detta slog mig och innan jag började knappa på tangenterna frågade jag mig själv; Hur mår jag egentligen?

Senast jag skrev av mig var väll egentligen när jag var alldeles nyinflyttad till Stockholm. En rörig och ångestladdad period i mitt liv där väldigt få om ens några pusselbitar alls hade fallit på plats.
Nu sitter jag här, tio månader senare och inser hur mycket som faktiskt har hänt utan att jag satt mig själv ner och reflekterat över det. Jag pratar i förra poddavsnittet om hur jag detta året blivit en väldigt mycket mindre blyg person. Jag har gått från att avsky sociala sammanhang till att älska att träffa nya människor. Jag känner att jag vågar saker idag jag bara för något år sedan aldrig hade vågat drömma om. Det är med ett leende på läpparna jag inser det.

Jag mår bra idag. Jag är lycklig i mitt förhållande, mitt arbete är inspirerande och jag mår fysiskt bra.
Trots detta faller jag tillbaka i tankarna om vart jag är på väg. Jag undrar om det är självklart för någon? Vad man vill bli och göra med sitt liv?

Någonting som jag funderat över är det faktum att folk definierar varandra utifrån deras yrken. När jag träffar en ny person (oftast övre medelålders) så frågar de nästan direkt “så, vad gör du då?”, nästan tidigare än de frågar mig vad mitt namn är. Som att mitt yrke beskriver mig som hela min person och därefter har personen som frågat en färdig definition av mig.
Jag kom på mig själv med att tidigare alltid försvara mig själv med den frågan genom att tala om hur ung jag är. “Jag är bara 20 så det är okej att jag inte vet vad jag vill jobba med i livet, än.”
Känner jag mig själv rätt så kommer jag ha stunder genom hela mitt liv där jag ifrågasätter mig själv och mina livsval oavsett om jag är 20 eller 55.
Ska det jag gör i yrket behöva definiera mig för resten av mitt liv? Inte konstigt att unga likt jag själv upplever denna ständiga ångest över karriär, när frågan om vem de är egentligen baseras på vad de jobbar med.

En osammanhängande eftermiddagstanke såhär fredag den femte.
Grattis till min storebror som fyller år idag förresten!

Trevlig helg på er <3


9 kommentarer



9 kommentarer om “Fredagsfilosofi”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hej! Vilken fin blogg du har, jag är ny här. Ha det bäst finis! Kram

    Reply
  • Hej, är ny här. Jag lyssnar på din och Biancas podd och efter att ni har pratat om era bloggar där har jag börjar följa både din och Biancas blogg! Ni äger!

    Reply
  • Jättefint och även väldigt inspirerande inlägg, otroligt vad du kommit långt på bara tio månader, både med dig själv och livet, så som du beskriver det. <3 Gillar sånna här inlägg när du ventilerar, det gör dig väldigt “mänsklig.” Kram!

    Reply
  • Jättefin bild och bra inlägg, och härligt att du mår bra och är lycklig!

    Reply
  • så fin!! 💕

    Reply
  • Men EXAKT så! Hela ens karriär definierar vem man är som person känns det som ibland, det är ju helt sjukt. Du satte verkligen ord på det jag känner, skönt att man inte är ensam!

    Reply
  • Omg

    Reply
  • Älskar!!

    Reply
  • Måste säga det att jag tycker du är så himla cool!!! Helt sjukt fin, så snygga kläder och du verkar som en så fin person inuti också. Jag brukar och har varit ännu blygare än vad jag är nu och det är så roligt att se när andra som varit blyga, “växer fram” och vågar visa vem man själv är mycket mer. Jag känner nästan ett “hopp” som om “yes, jag kan bli mer framåt och mer avslappnad, bara jag försöker mer”. Lite osammanhängande men det är otroligt givande för andra att se att en “offentlig person” också behövt utvecklas för att bli den personen den är idag. Inspirerande och bra inlägg, härligt att du mår så bra nu!!

    Reply