Det förekommer cookies på alicestenlof.com. Genom att fortsätta läsa på alicestenlof.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

13:50 | January 31, 2016

TCI

7 kommentarer



17:00 | January 29, 2016

Happyplace

Vaknade självmant klockan halv 7 imorse och väckte Louise. Vaknar bara tidigare och tidigare denna resa verkar det som, det blir väldigt långa dagar tillslut..
Som sagt väckte jag iaf Louise och vi drog på oss träningskläder och löparskorna och gick ut och sprang. Helt magiskt. Solen höll precis på att titta fram när vi kom till stranden. Förutom några hurtiga fotografer som ställt klockan så var det bara vi. Romantisk morgonrunda på stranden som vi avslutade med lite sittups.
Imorgon är vår sista dag här, vilket känns skönt.
Är ressugen igen och vill se lite nytt. Min första gång i Thailand och det har varit riktigt bra. Men nu vill jag ha andra äventyr och annan mat!!! Phad thai, fried rice och masaman börjar bli aningen tjatigt.

7 kommentarer



13:00 | January 29, 2016

Bada med oss

En kort snutt från när jag och Louise plaskade runt idag.

Vill ni ha fler filmer som dessa? Övning ger färdighet nämligen :):):)

OBS. Kolla i HD!!

5 kommentarer



09:15 | January 29, 2016

Alice <3 jordnötssmör

Godmorgon <3

Min nya obsession – annanas och jordnötssmör (!!!) så gooooott.

Hittat en öde strand idag där vi har goproat massa 🙂 kommer upp en film lite senare!!

2 kommentarer




16:00 | January 28, 2016

Bli ett med din ångest

Jag är väl bekant med fenomenet ångest. Sedan tidiga tonår har jag handskats med den.
Ibland har den drabbat mig hårdare än andra gånger men den har troget följt mig längs min uppväxt.
Jag har aldrig pratat med någon – gått till någon för att prata om ångesten. Den har varit en sådan självklar del, då i min värld upplever alla varsin slags ångest. Sanningen är att alla förtjänar att prata med någon om minsta lilla ångest som tär. Det ska vara en självklarhet för alla. Prestationsångest, ångest efter trauma, komplex, separationsångest, sömnproblem med mera. Alla brottas med sina egna.
På samma sätt hanterar alla ångesten på olika sätt. Alla får utlopp för sin ångest på olika sätt. De främsta utloppen för mig är att träna, dvs trötta ut min kropp fullständigt till den grad då jag är för fysiskt trött för att tänka.
Olika kreativa utlopp som att skriva, fota, läsa, musik osv. Sedan även en känsla i kroppen av frihet, vilket är en känsla som varit omöjlig sedan jag började skolan. Min terapi var då fotbollen som tillät mig att vara precis den jag är, och jag kunde känna att jag var bra på något.
När knäskador stoppade käppar i hjulen för mig blev det lite tuffare. Jag kunde inte längre känna att jag var bra på något och visste liksom inte längre vad som var min grej.
Nu på andra sidan jorden har jag lite hittat min grej eftersom jag fått känna frihet igen.
Friheten har tillåtit mig att välja själv.
Jag är glad att jag många gånger fått falla tillbaka på min familj och de har hjälpt mig att ta mig igenom stora delar av mina ångestperioder. Inte alla som har det privilegiet. 
Men nu har jag bara mig själv.

Jag får frågor om att skriva texter som berör psykisk ohälsa eftersom att det verkar ha blivit ett ämne som lyfts upp mer och mer.
Jag respekterar ämnet till den grad att jag skulle inte våga påstå att jag har en egen erfarenhet av det. Utan jag lyfter hellre upp den ångesten som är en stor del av det jag vet och har erfarenhet av vad gäller psykisk ohälsa.

Ångest kan du känna oavsett vilken plats du befinner dig på jorden. Att resa är inte en lösning på allting. Att sitta under en palm med en kokosnöt i handen kan ge dig sinnesro men även tid till tankar, övertänkande och ångest.
Därför är det bästa att inte fly från sin ångest utan att ta tag i den. Hitta sitt eget sätt att handskas med den. Lär känna dig själv och bli ett med din ångest. Så att den inte längre skrämmer dig.

7 kommentarer